För att fira in Sveriges national dag så hade jag och min bror bestämt oss för att springa hela Sjuhäradsleden. För att göra det lite mer intressant och för att båda kunna ha en chans på en "Self supported"-notering så valde vi att springa åt var sitt håll. Jag startade alltså i Hindås klockan 06:00 och han startade i Mullsjö 06:00.
Det hade regnat under natten men slutade någon timme innan start. Hindås till Borås delen av leden är absolut den mer tekniska med en hel del partier med väldigt hala rötter och stenar. Det hjälper inte att spångarna fram till ungefär Sjömarken saknar putsnät så de var väldigt hala. det är inte mer tekniskt än att man en torr dag hade kunnat göra hela leden med vanliga vägskor. Allt flöt på bra och på väg upp på Sjöbo (Borås) så började det regna ungefär samtidigt som jag åt en macka jag hade med mig. efter Detta passerar man Kype gården där man kan fylla vatten, jag hade dock siktet inställt på Borås skidstadion där jag fyllde upp med nytt vatten och blandade ny sportdryck.
Borås till Ulricehamn börjar med en blandning av små stigar och asfalt när man baserar lite bostadsområden. hela sträckan går generellt från stigar och skogsvägar och övergår mer och mer i grusväg och slutligen cykelbana.
Det regnade ganska mycket när jag lämnade skidstadion så regnjackan åkte på jag hade lite svårt att hitta ut på rätt stig, men kom rätt och hittade sedan lätt vidare mot Brämhult. Allt flöt på riktigt bra och även om en allmän trötthet började krypa på så fanns det bra med kraft kvar i benen. Några kilometer efter Toarp så möttes jag och Brorsan upp. Vi hade båda sprungit och funderat på och vart oroliga att vi missat varandra senaste 20-30 minuterna. När vi möttes så hade han sprungit runt 9 km mer än mig, lite är säkert för att han är snabbare än mig men största delen hänger ihop med att han mestadels sprungit grusväg och väg fram till den punkten. (Hans äventyr slutade tyvärr på andra sidan Borås med mag-ras och yrsel). Jag sprang på bra jag började bli riktigt hungrig, sportdryck och godis räcker inte riktigt. I Ulricehamn så passerar man McDonalds, jag stannade här för en burgare, kola och kaffe. sedan fyllde jag vatten och blande sportdryck igen.
sista etappen Ulricehamn till Mullsjö består till största del av grusväg och asfalt med bara kortare sträckor på stigar. den går genom fantastiskt landskap med stora och små gårdar. första 10-15km efter Ulricehamn var min första riktigt stora dipp i humöret. Jag hade troligen behövt äta tidigare och sedan tagit det lugnt lite längre efter att ha ätit. när jag väl kom igenom det så kunde jag igen börja bock av kilometer efter kilometer i ganska bra tempo. gå pauserna blev dock både längre och långsammare hela tiden, varje liten uppförsbacke innehöll ett nytt försök att motivera sig att spring istället för att gå.
äntligen kom jag till sista backen ner mot Mullsjö och de avslutande 6 kilometrarna som går på stigar nu var det dock riktigt mörk och pannlampan åkte på. jag har i vanliga fall inte ont av att springa med pannlampa men denna gången så blev jag lätt illamående/åksjuka och fick väldigt tunnelseende. det kändes som att jag rörde mig helt ok, men när jag tittade på klockan så kändes det som att jag aldrig skulle bli klar.
till slut började jag se ljus genom skogen från samhället och kunde slutligen avsluta med vid den sista Sjuhäradsleden skylten. målgången innebar dock att benen inte bar längre så jag siktade på närmsta lingonris och la mig några minuter.
sammanfattningsvis så var det en bra men lång dag ute i friska luften.
/Mattias