Blev avlämnad vid färjan, tog lite bilder på den slitna ledkartan vid en anslagstavla och gav mig iväg. Ganska snart vek leden av in i skogen och där var det i princip obanat mellan gamla bleka markeringar som ibland upphörde helt och man fick irra omkring ett tag.
Kom snart ut på grusväg och sedan var det grus och asfalt som gällde i ca 25 km. Blåste något överjävligt och det var tur att jag mestadels hade medvind eller sidvind och att det hade slutat regna för annars hade det blivit en svinkall dag. Sprang fel efter 2 mil och försökte få hjälp av en bonde som inte var ett dugg intresserad av att hjälpa mig.
Vid Dalmyrasjön blev det lite roligare igen när leden gick upp i skogen och i skydd av stormen så fick jag upp värmen igen. Riktigt fin skog och stig en bit innan det blev mer brötigt, rätt genom kärr och ibland obefintligt med markeringar. Fick stanna mycket och leta markeringar och gjorde några mindre felspringningar.
Tyckte att kilometrarna tickade iväg fort och att jag borde kommit till Skiren-sjön för ett bra tag sedan. Till slut dök den upp och efter lite fin stig runt den så var det helt obanat, massor av kärrmark och en totalt ologisk markering av leden. Efter många om och men kom jag ut på en grusväg och konstaterade att leden måste vara en bra bit längre än de 36 km som anges överallt.
Efter 3-4 km på snirklig asfaltsväg så såg jag Slätbaken bakom träden och linfärjan som precis angjorde kajen. 40,5 km varav en dryg kilometers felspringning. Längden på leden måste någon tagit helt ur luften för den verkar snarare vara 39 än 36 km.